Förreglingsanordningar enligt ISO 14119

Inom industrin spelar säkerhetsstandarder för maskiner en avgörande roll för att skydda operatörer och teknisk personal. Standarden EN ISO 14119, harmoniserad med Maskindirektivet 2006/42/EC, är en viktig del av detta system. Syftet med denna artikel är att förklara hur och när förreglande anordningar med låsning ska användas samt vilken betydelse stopptid har i säkerhetssammanhang.

Förreglande anordning: vad är det?

En förreglande anordning är en mekanisk eller elektromekanisk anordning kopplad till ett maskinskydd, som förhindrar åtkomst till maskinens riskområde tills säkerhetsvillkoren är uppfyllda. Dess huvudsakliga syfte är att skydda operatörer och teknisk personal från oavsiktlig eller farlig kontakt med maskinens rörliga delar. Förreglande anordningar är utformade för att minimera möjligheten att kringgå deras funktion och för att säkerställa överensstämmelse med säkerhetsstandarder som ISO 14119.

Förreglande anordningar spelar en nyckelroll för att minimera risker kopplade till automatisering av produktionsprocesser.

Vad är standarden ISO 14119?

Standarden ISO 14119 definierar krav för förreglande anordningar kopplade till skydd, med syftet att förhindra åtkomst till maskiners riskområden. Målet är att minimera risken i samband med åtkomst till sådana områden medan maskinen är i drift. I praktiken kompletteras detta ofta av en metodisk riskbedömning enligt ISO 12100.

• Standardens syfte: Att säkerställa att förreglande anordningar konstrueras och installeras på ett sätt som garanterar säkerheten för maskinanvändare.
• Standardens omfattning: Standarden omfattar alla förreglande anordningar kopplade till skydd som används i industrimaskiner.

Viktiga aspekter av standarden ISO 14119

Standarden definierar centrala begrepp och krav för konstruktion och installation av förreglande anordningar. Bland dessa finns:

• Typer av förreglande anordningar:
  • Typ 1: Mekaniska förreglande anordningar som inte kräver extern strömförsörjning för att fungera. Exempel är mekaniska lås.
  • Typ 2: Elektromekaniska förreglande anordningar som fungerar med hjälp av extern strömförsörjning. Exempel är elektromagnetiska lås.
• Konstruktionskrav: Förreglande anordningar måste konstrueras så att möjligheten att kringgå dem minimeras. De bör placeras på svåråtkomliga ställen eller skyddas mot manipulation, i linje med rekommendationerna i ISO 14119.
• Installation: Förreglande anordningar måste installeras på ett sätt som säkerställer deras tillförlitlighet och effektivitet. De bör kontrolleras och underhållas regelbundet.

Förreglande anordningar: val och konstruktion

Vid val av förreglande anordningar bör följande beaktas:

• Typ av maskin och dess riskområden: Valet av förreglande anordningar bör anpassas till maskinens specifika egenskaper och den typ av faror som kan uppstå. Samarbete med ett konstruktionskontor inom konstruktion och byggnation av maskiner samt outsourcing av ingenjörer kan hjälpa till att välja rätt lösningar.
• Typ av förreglande anordningar: Typ 1 för enkla tillämpningar där risken för kringgående är låg, och Typ 2 för mer avancerade system där högre säkerhet krävs.
• Minimering av kringgående: Förreglande anordningar bör konstrueras och installeras så att de inte enkelt kan kringgås. Det kan till exempel handla om särskilda säkerhetsskruvar eller dolda mekanismer, efter att man först har gjort en identifiering av riskkällor enligt ISO 12100.

När ska förreglande anordningar med låsning användas – och när ska de inte användas?

Låsning är nödvändig när:

• Maskinen har lång stopptid: I situationer där maskinen inte kan stanna omedelbart när skyddet öppnas säkerställer förreglingen att skyddet förblir stängt tills maskinen har stannat helt.
• Risk för att gå in i riskområdet: Om det finns en möjlighet att operatören går in i riskområdet innan maskinen har stannat helt är förregling nödvändig för att förebygga olyckor.

Förregling krävs inte när:

• Maskinen stannar omedelbart: För maskiner som stannar direkt när skyddet öppnas är förregling inte nödvändig.
• Ingen risk för att gå in i riskområdet: Om det inte finns någon risk att operatören går in i riskområdet innan maskinen har stannat helt krävs ingen förregling.

Förreglande anordningar: säker hastighet och stopptider

Stopptidens betydelse i säkerhetssammanhang handlar om att fastställa hur lång tid det tar för maskinen att stanna efter att den förreglande anordningen har aktiverats.

• Mätning av stopptid: Fastställande av tiden från det att den förreglande anordningen aktiveras tills maskinen har stannat helt. Denna mätning är avgörande för riskbedömningen och för valet av lämpliga förreglande anordningar.
• Riskbedömning: Beaktande av möjliga nödsituationer och val av lämpliga förreglande anordningar. Beroende på stopptidens längd kan olika typer av förreglande anordningar krävas, vilket bör ingå i en strukturerad riskanalys enligt SS-EN ISO 12100.

Standarden ISO 14119 och maskindirektivet

Standarden ISO 14119 är harmoniserad med maskindirektivet 2006/42/EC, vilket innebär att uppfyllande av dess krav är likvärdigt med att säkerställa överensstämmelse med direktivet.

• Dokumentation av överensstämmelse: Företag måste dokumentera överensstämmelse med standarden som en del av processen för bedömning av överensstämmelse med maskindirektivet. Teknisk dokumentation bör innehålla all nödvändig information om val, installation och underhåll av förreglande anordningar.
• Revision och kontroll: Regelbundna genomgångar och revisioner kan bidra till att upprätthålla överensstämmelsen. En säkerhetsrevision som genomförs redan i projekteringsskedet kan minimera risken för bristande överensstämmelse, liksom korrekt CE-certifiering av maskiner.

Praktiska råd för företag som tillämpar standarden

För att tillämpa standarden ISO 14119 på ett effektivt sätt bör företag:

• Bedöma risker: Genomföra en riskbedömning kopplad till åtkomst till maskinernas riskområden. Riskanalys enligt ISO 12100 är nödvändig för en korrekt bedömning.
• Välja rätt anordningar: välja förreglande anordningar i enlighet med standardens krav. Anordningarna bör vara anpassade till maskinernas specifika egenskaper och typen av risker.
• Regelbundna kontroller: Genomföra regelbundna kontroller och underhåll av förreglande anordningar. Dessa kontroller bör dokumenteras och utföras enligt tillverkarens rekommendationer.
• Samarbete med konstruktionskontor: Ett konstruktionskontor kan hjälpa till med beslut om vilka skydd och lås som fungerar bäst i specifika tillämpningar.
• Hållfasthetsberäkningar (FEM): Konstruktionskontoret kan också utföra hållfasthetsberäkningar för att säkerställa att skydd och lås uppfyller standardens krav.
• Projektledning: En genomtänkt projektledning bör omfatta en säkerhetsrevision utförd av ett externt företag för att minimera risken för bristande överensstämmelse med maskindirektivet.
• Outsourcing av ingenjörer: Det är värt att använda stödet från erfarna ingenjörer för att säkerställa att förreglande anordningar är korrekt konstruerade och installerade, särskilt vid anpassning av maskiner till minimikraven.

Standarden ISO 14119 spelar en nyckelroll för att säkerställa maskinsäkerhet och säker drift av tekniska system. Tillämpningen av den är nödvändig för att minimera risken för olyckor och säkerställa överensstämmelse med gällande krav. I framtiden kommer säkerhetsstandarder att fortsätta utvecklas och anpassas till ny teknik och nya industriella utmaningar.

Produktionsautomation och förreglande anordningar

Produktionsautomatisering ökar effektiviteten och produktiviteten i industriella processer avsevärt, men medför samtidigt nya risker kopplade till maskinernas drift. En hög grad av automatisering av produktionsprocesser kan leda till situationer där operatörer och tekniker utsätts för kontakt med maskinernas rörliga delar. Förreglande anordningar spelar en avgörande roll för att minimera dessa risker. De säkerställer att tillträde till riskområden endast är möjligt när maskinen har stoppats och är säker. I samband med produktionsautomatisering är det särskilt viktigt att förreglande anordningar integreras med maskinernas styrsystem, såsom SCADA och PLC-programmering, för att säkerställa full överensstämmelse och driftsäkerhet. Att anlita en systemintegratör inom industriell automation och genomföra säkerhetsrevisioner redan på projekteringsstadiet kan avsevärt minska risken och säkerställa överensstämmelse med kraven i standarder och direktiv, såsom Maskindirektivet 2006/42/EC.

Regelbundna kontroller och underhåll av förreglande anordningar är nödvändiga för att säkerställa deras tillförlitlighet och överensstämmelse med standarder.

Förreglande anordningar och ATEX-standarder

I samband med användning av förreglande anordningar i explosionsfarliga områden är det viktigt att dessa anordningar även uppfyller kraven i ATEX-standarderna. ATEX-direktivet 2014/34/EU och ATEX-standarderna gäller utrustning och skyddssystem som är avsedda för användning i potentiellt explosiva atmosfärer. Förreglande anordningar som används i sådana områden måste vara korrekt certifierade och uppfylla stränga krav för att förhindra gnistbildning och andra antändningskällor.

• Val av förreglande anordningar: I ATEX-zoner ska förreglande anordningar med lämplig ATEX-certifiering användas.
• Installationskrav: Förreglande anordningar måste installeras på ett sätt som minimerar explosionsrisken, med hänsyn till de specifika kraven i explosionsfarliga områden.
• Underhåll och kontroller: Regelbundna kontroller och underhåll av förreglande anordningar i ATEX-zoner är avgörande för att säkerställa deras tillförlitlighet och säkerhet.

Standarden ISO 14119 är en grundpelare inom maskinsäkerhet och hjälper företag att säkerställa skydd för operatörer och tekniker. Att följa dess krav och omsätta förreglande anordningar i praktiken höjer säkerhetsnivån inom industrin avsevärt.